Att det kommer ske vet alla, men man kan inte förbereda sig på när.
Det är det som är det läskiga, överasknings momentet från att vara koncentrerad på sitt konstverk för att nästa sekund springa för livet.
Jag går igenom och kollar varje sten och buske, överallt där de kan gömma sig. När allt ser fint ut så pratar vi några sista ord innan vi smyger fram mot tåget.
Det kommer in, ståljätten, och stannar allt ser perfekt ut. Vi hoppar över staketet och rör oss fram. Allt går smidigt ingen märker tills secondsen dras, slutklämmen. Men är ändå dags att dra, alla hoppar över och backar ut i skogen. Knäpper några bilder och då.
"LÄGG ER NER, SLÄPP BURKARNA!"
Hör jag någon vråla bakom mig, vänder mig om och skymtar någon med dragen batong flyga på min vän. Hjärtat går upp i varv och allt bara går så snabbt.
Runt tåget, över på andra sidan. SPRING SPRING.
In mellan husen, måste så långt som möjligt nu. Över en innergård, svänger lite för att komma bortåt. Efter några minuter kan jag inte hämta andan utan att behöva stanna så gömmer mig i en port uppgång. Efter 30 minuter vågar jag mig ut, snabbt lokaliserar man närmsta busshållplats och tar bussen där ifrån.
Men vad hände dom andra, möter en på samma buss och får veta att ena vännen torskat och den fjärde inte går att få tag på. Efter några sorgsna samtal om vännen som torska så skiljs vi åt.
Hemma igen och man slappnar av efter den hetsiga kvällen. Plötsligt ringer telefonen och det är den fjärde som ringer, han har legat bakom ett hus i 3 timmar innan han vågade sig till bilen. Samtalet pågår ett tag och det känns skönt att ha sluppit undan lagens långa arm men tråkigt att polaren fastnade i dennes grepp.
Jag går igenom och kollar varje sten och buske, överallt där de kan gömma sig. När allt ser fint ut så pratar vi några sista ord innan vi smyger fram mot tåget.
Det kommer in, ståljätten, och stannar allt ser perfekt ut. Vi hoppar över staketet och rör oss fram. Allt går smidigt ingen märker tills secondsen dras, slutklämmen. Men är ändå dags att dra, alla hoppar över och backar ut i skogen. Knäpper några bilder och då.
"LÄGG ER NER, SLÄPP BURKARNA!"
Hör jag någon vråla bakom mig, vänder mig om och skymtar någon med dragen batong flyga på min vän. Hjärtat går upp i varv och allt bara går så snabbt.
Runt tåget, över på andra sidan. SPRING SPRING.
In mellan husen, måste så långt som möjligt nu. Över en innergård, svänger lite för att komma bortåt. Efter några minuter kan jag inte hämta andan utan att behöva stanna så gömmer mig i en port uppgång. Efter 30 minuter vågar jag mig ut, snabbt lokaliserar man närmsta busshållplats och tar bussen där ifrån.
Men vad hände dom andra, möter en på samma buss och får veta att ena vännen torskat och den fjärde inte går att få tag på. Efter några sorgsna samtal om vännen som torska så skiljs vi åt.
Hemma igen och man slappnar av efter den hetsiga kvällen. Plötsligt ringer telefonen och det är den fjärde som ringer, han har legat bakom ett hus i 3 timmar innan han vågade sig till bilen. Samtalet pågår ett tag och det känns skönt att ha sluppit undan lagens långa arm men tråkigt att polaren fastnade i dennes grepp.
